Företaget

Herra Harkke työpöydän äärellä työskentelemässä.

Företaget

HISTORIA

Bröderna Aarne och Eero Harkke grundade Pyöräkellari Oy i Åbo den 22 oktober 1922. På 1930-talet startade de egen cykeltillverkning. De flesta cykeldelar importerades från England och tillsammans med dessa köpte man även produktvarumärket High Land. Detta förfinskades till Tunturi.

HISTORIA

ACCELL GROUP

KONTAKTUPPGIFTER


1920-talet

Aarne Holmberg, senare Harkke, grundade år 1922 ett cykelföretag i Åbo, på Eriksgatan 19. Enligt registreringen av näringsverksamheten “skulle man som butikens huvudsakliga arbete utföra cykel- etc. samt mindre till mekanikbranschen tillhörande reparationsarbeten”. Aarnes bror Eero och syster Lyly kom med i verksamheten något senare. I början av 1920-talet var cyklar ganska sällsynta. Gradvis började de bli prismässigt överkomliga för den arbetande befolkningen, något som avsevärt ökade efterfrågan på cyklar och deras popularitet. Särskilt på landsbygden var cykeln en nyhet för befolkningen och den ersatte inget tidigare fordon. Det sociala livet, å andra sidan, blev mer aktivt eftersom cykeln kunde ta dig till nöjen långt bort. Cykeln var också ett tecken på en självständig, självförsörjande man och som kunde söka sig en flamma längre bort än i hembyn. Springpojksyrket uppstod på 1920-talet, då paketcykelns hastighet och effektivitet blev kända. Med den ökande cykelhandeln ökade också antalet cykelaffärer. År 1922 registrerades 985 cyklar i Åbo men redan sex år senare hade det ökat till 2 698 stycken.

Turun pyöräkellarin julkisivu 1920-luvulla.
Tunturi pyörä 1930-luvulla.

1930-talet

Den globala depressionen nådde även Finland. Det var brist på allt och allmänt svårt att klara uppehället. Cykelindustrin överlevde nödåren särskilt med hjälp av reservdelsförsäljningen, när man inte hade råd att köpa nya cyklar så reparerade man de gamla. Cykelutbudet blev mångsidigare i mitten av decenniet. Behovet av cyklar utrustade med ballongdäck uppstod på grund av sönderkörda vägar, i takt med att bilar blev allt vanligare, och utökad användning inom olika yrken. De första cykelvägsexperimenten genomfördes i Åbo och Helsingfors. Konkurrensen var hård, de som kunde skapa den bästa kombinationen av pris-kvalitet-distribution blev vinnare. Allt ransonerades. Under de goda åren efter depressionen började cykelhandelns distributionsvägar att stabiliseras. Pyöräkellari byggde upp sin distribution via ett exklusivt distributionsnätverk, främst bestående av reparationsverkstäder.

1940-talet

Under krigen ökade behovet av cyklar märkbart. Arméns standardmateriel innehöll endast 7 300 cyklar och man förvärvade 10 000 cyklar till vid kriget genom rekvisitioner från medborgarna. Under krigstiden var det brist på däck och råvaror – arméns behov prioriterades. I början av år 1942 förkunnade folkförsörjningsministeriet att alla cykeldäck skulle beslagtas. Förutsättningen för att få ett inköpstillstånd var en arbetsresa på minst fem kilometer, invaliditet eller ett motsvarande tungt vägande skäl. I Åbos Pyöräkellari hade man vid den tiden tio vulkmaskiner, med vilka fem arbetare reparerade 30–40 däck om dagen. På grund av bristen på råvaror och delar måste cykelfabrikerna hitta andra produkter. Pyöräkellari tillverkade barnvagnar, konståkningsskridskor, gods- och distributionsvagnar och följevagnar. De viktigaste av krigsmaterielarbetena var underhållet av granathylsor och grundläggande reparationer av arméns motorcyklar. I slutet av kriget började man tillverka rullstolar. Företaget tog också sitt samhällsansvar genom att ordna kurser på tre månader för krigsinvalider som ville bli cykelmekaniker. Deltagarnas namnlista visade att många av dem senare grundade egna verksamheter.

Pyöräkorjaaja 1940-luvulla.
Pappa-Tunturi 1950-luvulla.

1950-talet

1950-talet var en särskilt krävande tid för Tunturi. Problemen med att få råvaror och byggandet av en ny fabrik orsakade många finansiella utmaningar. År 1957 börjades serietillverkning av mopeder och några år senare tillverkningen av en moped med ram i plåt, den så kallade Pappa-Tunturi. Redan tidigare hade man monterat motorcyklar på Tunturi, men mopedens popularitet hade tydliga orsaker: bilar var ännu sällsynta, det var också brist på motorcyklar och de var dyra. Konstruktörer av finländska mopeder hade inte många förebilder. Rörramen kändes som en naturlig lösning eftersom den passade erfarenheterna från tillverkningen av cyklar. Det nya fordonets namn var däremot länge problematiskt. Finska språkbyråns rekommendation “nopso” togs aldrig i bruk. Enligt lagtexten var det fråga om en motortrampcykel, men i marknadsföringen och i text användes benämningen mopedi, som lånats från svenskan. I talspråk användes ibland ordet mopo, men man avfärdade det eftersom en konkurrent hade döpt sin första modell till just “mopo”. Branschförbundet fick den 4 april 1959 rätten till namnet mopo. Tunturi blev snabbt en ledande mopedfabrik. På 1960-talet ökade mopedernas popularitet enormt och Pappa-Tunturi tog en stor del av marknaden. Sammanlagt sålde man 415 000 mopeder. Tillverkningen av Pappa-Tunturi avslutades 1987. När bilarna blev mer vanliga började efterfrågan på mopeder riktade till vuxna att sjunka. Tunturi avslutade sin tillverkningen av moped år 1998.

1960-talet

Tillverkningen av endast sommarprodukter var ett produktionsmässigt problem för Tunturi. För att balansera sin produktion började företaget designa och tillverka träningsredskap. Som resultat av ett långt utvecklings- och designarbete kom man fram till sin motionscykel, vars tillverkning började år 1969. År 1968 presenterades den första motionscykeln, som kallades ”kuntometri”. Dess framgångsrika lansering var genomgripande: direktreklam till nyckelaktörer, läkare och myndigheter.. För sin egen motionscykel utvecklade Tunturi ett helt nytt system – en kombination av skivbroms och fjädervåg, för vilket man ansökte om patent i Finland, England och Tyskland år 1968–1969. I Finland var enheten känd som Tunturi-kuntometri. W1-motionscykeln tillverkades i över en miljon exemplar: dess popularitet byggde på användarbarhet. Kuntometri var den första enheten designad för hemmaanvändare som kunde mäta konditionen, där Esko Kotamäki hade en betydande roll i produktutvecklingsarbetet. Dessutom fick motionscykeln plats i ett mycket litet utrymme och den var till och med möjlig att transportera i en personbil. Senare utvidgades utbudet till en roddmaskin och ett mekaniskt rullband. Under 1970–1980-talen hade exporten av träningsapparater, som gick med fart, en stor inverkan på utvecklingen av hela företaget.

Tunturi kuntopyörä 1960-luvulla.
Tunturin Ralli-pyörä 1970-luvulla.

1970-talet

Tunturi har redan tidigt erbjudit cyklar för barns och ungdomars behov. De första barncyklarna började tillverkas redan på 1950-talet. År 1972 blev Ralli-cykeln för pojkar mycket populär, direkt när den kom ut på marknaden. Ralli hade en särskild ”banansadel” med ett högt japaninspirerat ryggstöd. Dessutom hade den förhöjd styrstång och en lådväxel i ramen. Även tillbehör och extrautrustning för cyklar ingick i sortimentet. För transport av småbarn erbjöds redan barnsitsar, som märkbart ökade säkerheten. På 1970-talet uppfattades motion och idrott som en nödvändig hobby för alla. Cykling fick ett uppsving av detta eftersom man kunde utföra arbetsresorna med cykel – motion och nytta i kombination. Energikrisen år 1973 drev på till att fundera över trafikformer som var mer sparsamma än användningen av personbilar. Samhället rekommenderade cykelanvändning och särskilt kvinnor var entusiastiska. Man såg cykeln som lösningen på närtrafikens problem. Även antalet cykelvägar ökade märkbart. I mitten av 1970-talet uppnådde Tunturi sin position som marknadsledare, träningsapparaterna exporterades till flera olika länder och försäljningsverksamheten, sortimentet och fältarbetet utvecklades ständigt. Tunturi fick priset Årets Företagare år 1976.

1980-talet

Kampanjen “Finland cyklar” på 80-talet samlade vid sin start en mängd olika aktörer för att arbeta för cykelfrämjandet. Antalet cykelvägar i Finland tredubblades på tio år, vilket ökade antalet cykelentusiaster. Tunturi hade en hög investeringstakt under hela årtiondet. Man började använda robotar i produktionen och ytbehandlingslinjerna förnyades helt. Även produktionen av träningsapparater fortsatte intensivt. Tunturi förbisåg inte kvinnornas cykelentusiasm och företaget strävade efter att bli populärt hos kvinnor genom att utveckla cyklar som kunde säljas efter mode och utseende. När cykelhandlare alltmer blev enbart sportaffärer försökte Tunturi lyfta fram cykeln och varumärket i butikens utseende. Tunturi började använda sin slogan “Tunturiservice” i alla offentliga sammanhang och använde även inhemsk tillverkning som ett starkt argument i sin marknadsföring.

Pyöräilijät maantiellä 1980-luvulla.
Kilpapyöräilijä 1990-luvulla.

1990-talet

1990-talet kan ses som terrängcykelns guldålder när den kom från Nordamerika och landade i Europa och Finland. Cykelkomponenttillverkaren Shimano ordnade 1993 en designtävling där Tunturi deltog och placerade sig bland de främsta. Med framgången påbörjades också tillverkningen av terrängcyklar hos Tunturi. Om Tunturi hade konkurrens i tillverkningen av andra cyklar så var företaget absolut pionjärer när det gällde terrängcyklar. Vid tillverkningen av sina unika terrängcyklar med stålram använde företaget en avancerad metod, plasmasvetsning, som på ett positivt sätt skiljde företaget från konkurrenterna. Tunturi stödde också aktivt cykelsport. Framgångsrika finländska terrängcyklister bildade flera Tunturi-lag, som representerade varumärket vid branschens evenemang och tävlade med Tunturis cyklar. Berömda lagmedlemmar var bland annat Katja Repo, Pia Sundstedt, Katariina Ebeling, Simo Kirssi, Marina Rantanen och Kari Myyräläinen. För utförsåkare tillverkade Tunturi särskilda handgjorda tävlingscyklar. Katja Repo vann VM-brons i utförsåkning år 1997 med Tunturis Progression-cykel. Under VM i cykelstafett tog Ilona Luukkonen guld för Finland när hon vann tävlingen.

2000-talet

Ankomsten av multifunktionscyklar i Finland startade redan i mitten av 1960-talet. År 1967 svarade Tunturi på marknadens behov genom att lansera Poni-cyklarna, som snabbt blev Finlands populäraste cykelmärke. Lanseringen av Poni-cyklarna tredubblade Tunturis försäljning vid slutet av 1960-talet. Tanken med multifunktions/universalcyklarna var att alla familjemedlemmar – från liten till stor – skulle kunna använda samma fordon. Cyklarnas justeringsfunktioner skulle vara så enkla att använda som möjligt och man skulle kunna utföra dem utan verktyg, utan att offra körförmågan. Poni var enkelt utrustad, normalt med en växel. Färger fanns det däremot fler av – något som lärde finländarna att kräva trendfärger på sina cyklar. Med hjälp av Poni skapade man grunden för en ny finländsk cykelkultur. Folket började använda cykeln som träningsverktyg, nyttofordon och som hobbyverktyg på fritiden. År 2010 lanserades Poni på nytt. Som nyhet för Poni hade man bland annat en pakethållare fram och en packväska, även 3-växlade modeller fanns i sortimentet. Dessutom lanserades egna modeller som var bättre lämpade för unga och barn: Maxi 20″, Midi 16″, Mini 12″ och sparkcykeln Micro Poni för de allra minsta.

Tunturin Poni polkupyörä 2010-luvulla.
Sähköpyöräilijä maantiellä.

2010-talet

På 2010-talet fanns det uppskattningsvis 3,5 miljoner cyklar i Finland. Cyklingens roll har förändrats under årtiondena – nu har den många uppdrag och användningsändamål. Cykeln är framför allt ett transportmedel, men cyklingen ska också vara rolig. Cykling som hobby har förfinats till många undergrenar och dess betydelse som motions- och idrottsform har ökat. Gruppcykling gör sin ankomst som en ny form av cyklande. Samhällsmässigt förhåller man sig väldigt positivt till cykling. I Finland är vi inte ännu på samma nivå som traditionella cykelländer, men cykelvägar och lätta trafikleder utvecklas kontinuerligt. Särskilt pendlingscykling har en samhällsmässigt god inverkan genom att minska på utsläpp och främja medborgarnas hälsa. Framtidens cykel kommer att vara elcykeln – i bland annat i Holland är 14 procent av alla sålda cyklar elcyklar. En elassisterad cykel eller mer bekant elcykel gör det lättare att cykla, särskilt i uppförsbackar och under långa resor. Elcykeln är särskilt väl lämpad för pendlingscyklister, aktiva seniorer, körkortslösa och personer som tänker ekologiskt.

2020-talet

Under 2020-talet har cyklingens popularitet fortsatt sin kraftfulla tillväxt. Elcyklarna har också ökat märkbart och erbjuder fler möjligheter än tidigare för entusiaster. Tack vare elassistansen kan man även cykla längre resor till arbetet. Även för alla som trampar i terrängen har elassistansen erbjudit möjligheten att cykla längre rundor och prestera på mer utmanande stigar. Fatbikes, som bildens Tunturi eMax, har också blivit populära. Uthyrningsföretag i hela Finland erbjuder möjligheten att njuta av naturen på en fatbike.

Fatbike sähköpyörä luonnonhelmassa.

HISTORIA

Bröderna Aarne och Eero Harkke grundade Pyöräkellari Oy i Åbo den 22 oktober 1922. På 1930-talet startade de egen cykeltillverkning. De flesta cykeldelar importerades från England och tillsammans med dessa köpte man även produktvarumärket High Land.
Detta förfinskades till Tunturi.

Turun pyöräkellarin julkisivu 1920-luvulla.

1920-talet

Aarne Holmberg, senare Harkke, grundade år 1922 ett cykelföretag i Åbo, på Eriksgatan 19. Enligt registreringen av näringsverksamheten “skulle man som butikens huvudsakliga arbete utföra cykel- etc. samt mindre till mekanikbranschen tillhörande reparationsarbeten”. Aarnes bror Eero och syster Lyly kom med i verksamheten något senare. I början av 1920-talet var cyklar ganska sällsynta. Gradvis började de bli prismässigt överkomliga för den arbetande befolkningen, något som avsevärt ökade efterfrågan på cyklar och deras popularitet. Särskilt på landsbygden var cykeln en nyhet för befolkningen och den ersatte inget tidigare fordon. Det sociala livet, å andra sidan, blev mer aktivt eftersom cykeln kunde ta dig till nöjen långt bort. Cykeln var också ett tecken på en självständig, självförsörjande man och som kunde söka sig en flamma längre bort än i hembyn. Springpojksyrket uppstod på 1920-talet, då paketcykelns hastighet och effektivitet blev kända. Med den ökande cykelhandeln ökade också antalet cykelaffärer. År 1922 registrerades 985 cyklar i Åbo men redan sex år senare hade det ökat till 2 698 stycken.

1930-talet

Den globala depressionen nådde även Finland. Det var brist på allt och allmänt svårt att klara uppehället. Cykelindustrin överlevde nödåren särskilt med hjälp av reservdelsförsäljningen, när man inte hade råd att köpa nya cyklar så reparerade man de gamla. Cykelutbudet blev mångsidigare i mitten av decenniet. Behovet av cyklar utrustade med ballongdäck uppstod på grund av sönderkörda vägar, i takt med att bilar blev allt vanligare, och utökad användning inom olika yrken. De första cykelvägsexperimenten genomfördes i Åbo och Helsingfors. Konkurrensen var hård, de som kunde skapa den bästa kombinationen av pris-kvalitet-distribution blev vinnare. Allt ransonerades. Under de goda åren efter depressionen började cykelhandelns distributionsvägar att stabiliseras. Pyöräkellari byggde upp sin distribution via ett exklusivt distributionsnätverk, främst bestående av reparationsverkstäder.

Pyöräkorjaaja 1940-luvulla.

1940-talet

Under krigen ökade behovet av cyklar märkbart. Arméns standardmateriel innehöll endast 7 300 cyklar och man förvärvade 10 000 cyklar till vid kriget genom rekvisitioner från medborgarna. Under krigstiden var det brist på däck och råvaror – arméns behov prioriterades. I början av år 1942 förkunnade folkförsörjningsministeriet att alla cykeldäck skulle beslagtas. Förutsättningen för att få ett inköpstillstånd var en arbetsresa på minst fem kilometer, invaliditet eller ett motsvarande tungt vägande skäl. I Åbos Pyöräkellari hade man vid den tiden tio vulkmaskiner, med vilka fem arbetare reparerade 30–40 däck om dagen. På grund av bristen på råvaror och delar måste cykelfabrikerna hitta andra produkter. Pyöräkellari tillverkade barnvagnar, konståkningsskridskor, gods- och distributionsvagnar och följevagnar. De viktigaste av krigsmaterielarbetena var underhållet av granathylsor och grundläggande reparationer av arméns motorcyklar. I slutet av kriget började man tillverka rullstolar. Företaget tog också sitt samhällsansvar genom att ordna kurser på tre månader för krigsinvalider som ville bli cykelmekaniker. Deltagarnas namnlista visade att många av dem senare grundade egna verksamheter.

Pappa-Tunturi 1950-luvulla.

1950-talet

1950-talet var en särskilt krävande tid för Tunturi. Problemen med att få råvaror och byggandet av en ny fabrik orsakade många finansiella utmaningar. År 1957 börjades serietillverkning av mopeder och några år senare tillverkningen av en moped med ram i plåt, den så kallade Pappa-Tunturi. Redan tidigare hade man monterat motorcyklar på Tunturi, men mopedens popularitet hade tydliga orsaker: bilar var ännu sällsynta, det var också brist på motorcyklar och de var dyra. Konstruktörer av finländska mopeder hade inte många förebilder. Rörramen kändes som en naturlig lösning eftersom den passade erfarenheterna från tillverkningen av cyklar. Det nya fordonets namn var däremot länge problematiskt. Finska språkbyråns rekommendation “nopso” togs aldrig i bruk. Enligt lagtexten var det fråga om en motortrampcykel, men i marknadsföringen och i text användes benämningen mopedi, som lånats från svenskan. I talspråk användes ibland ordet mopo, men man avfärdade det eftersom en konkurrent hade döpt sin första modell till just “mopo”. Branschförbundet fick den 4 april 1959 rätten till namnet mopo. Tunturi blev snabbt en ledande mopedfabrik. På 1960-talet ökade mopedernas popularitet enormt och Pappa-Tunturi tog en stor del av marknaden. Sammanlagt sålde man 415 000 mopeder. Tillverkningen av Pappa-Tunturi avslutades 1987. När bilarna blev mer vanliga började efterfrågan på mopeder riktade till vuxna att sjunka. Tunturi avslutade sin tillverkningen av moped år 1998.

Tunturi kuntopyörä 1960-luvulla.

1960-talet

Tillverkningen av endast sommarprodukter var ett produktionsmässigt problem för Tunturi. För att balansera sin produktion började företaget designa och tillverka träningsredskap. Som resultat av ett långt utvecklings- och designarbete kom man fram till sin motionscykel, vars tillverkning började år 1969. År 1968 presenterades den första motionscykeln, som kallades ”kuntometri”. Dess framgångsrika lansering var genomgripande: direktreklam till nyckelaktörer, läkare och myndigheter.. För sin egen motionscykel utvecklade Tunturi ett helt nytt system – en kombination av skivbroms och fjädervåg, för vilket man ansökte om patent i Finland, England och Tyskland år 1968–1969. I Finland var enheten känd som Tunturi-kuntometri. W1-motionscykeln tillverkades i över en miljon exemplar: dess popularitet byggde på användarbarhet. Kuntometri var den första enheten designad för hemmaanvändare som kunde mäta konditionen, där Esko Kotamäki hade en betydande roll i produktutvecklingsarbetet. Dessutom fick motionscykeln plats i ett mycket litet utrymme och den var till och med möjlig att transportera i en personbil. Senare utvidgades utbudet till en roddmaskin och ett mekaniskt rullband. Under 1970–1980-talen hade exporten av träningsapparater, som gick med fart, en stor inverkan på utvecklingen av hela företaget.

Tunturin Ralli-pyörä 1970-luvulla.

1970-talet

Tunturi har redan tidigt erbjudit cyklar för barns och ungdomars behov. De första barncyklarna började tillverkas redan på 1950-talet. År 1972 blev Ralli-cykeln för pojkar mycket populär, direkt när den kom ut på marknaden. Ralli hade en särskild ”banansadel” med ett högt japaninspirerat ryggstöd. Dessutom hade den förhöjd styrstång och en lådväxel i ramen. Även tillbehör och extrautrustning för cyklar ingick i sortimentet. För transport av småbarn erbjöds redan barnsitsar, som märkbart ökade säkerheten. På 1970-talet uppfattades motion och idrott som en nödvändig hobby för alla. Cykling fick ett uppsving av detta eftersom man kunde utföra arbetsresorna med cykel – motion och nytta i kombination. Energikrisen år 1973 drev på till att fundera över trafikformer som var mer sparsamma än användningen av personbilar. Samhället rekommenderade cykelanvändning och särskilt kvinnor var entusiastiska. Man såg cykeln som lösningen på närtrafikens problem. Även antalet cykelvägar ökade märkbart. I mitten av 1970-talet uppnådde Tunturi sin position som marknadsledare, träningsapparaterna exporterades till flera olika länder och försäljningsverksamheten, sortimentet och fältarbetet utvecklades ständigt. Tunturi fick priset Årets Företagare år 1976.

Pyöräilijät maantiellä 1980-luvulla.

1980-talet

Kampanjen “Finland cyklar” på 80-talet samlade vid sin start en mängd olika aktörer för att arbeta för cykelfrämjandet. Antalet cykelvägar i Finland tredubblades på tio år, vilket ökade antalet cykelentusiaster. Tunturi hade en hög investeringstakt under hela årtiondet. Man började använda robotar i produktionen och ytbehandlingslinjerna förnyades helt. Även produktionen av träningsapparater fortsatte intensivt. Tunturi förbisåg inte kvinnornas cykelentusiasm och företaget strävade efter att bli populärt hos kvinnor genom att utveckla cyklar som kunde säljas efter mode och utseende. När cykelhandlare alltmer blev enbart sportaffärer försökte Tunturi lyfta fram cykeln och varumärket i butikens utseende. Tunturi började använda sin slogan “Tunturiservice” i alla offentliga sammanhang och använde även inhemsk tillverkning som ett starkt argument i sin marknadsföring.

Kilpapyöräilijä 1990-luvulla.

1990-talet

1990-talet kan ses som terrängcykelns guldålder när den kom från Nordamerika och landade i Europa och Finland. Cykelkomponenttillverkaren Shimano ordnade 1993 en designtävling där Tunturi deltog och placerade sig bland de främsta. Med framgången påbörjades också tillverkningen av terrängcyklar hos Tunturi. Om Tunturi hade konkurrens i tillverkningen av andra cyklar så var företaget absolut pionjärer när det gällde terrängcyklar. Vid tillverkningen av sina unika terrängcyklar med stålram använde företaget en avancerad metod, plasmasvetsning, som på ett positivt sätt skiljde företaget från konkurrenterna. Tunturi stödde också aktivt cykelsport. Framgångsrika finländska terrängcyklister bildade flera Tunturi-lag, som representerade varumärket vid branschens evenemang och tävlade med Tunturis cyklar. Berömda lagmedlemmar var bland annat Katja Repo, Pia Sundstedt, Katariina Ebeling, Simo Kirssi, Marina Rantanen och Kari Myyräläinen. För utförsåkare tillverkade Tunturi särskilda handgjorda tävlingscyklar. Katja Repo vann VM-brons i utförsåkning år 1997 med Tunturis Progression-cykel. Under VM i cykelstafett tog Ilona Luukkonen guld för Finland när hon vann tävlingen.

Tunturin Poni polkupyörä 2010-luvulla.

2000-talet

Ankomsten av multifunktionscyklar i Finland startade redan i mitten av 1960-talet. År 1967 svarade Tunturi på marknadens behov genom att lansera Poni-cyklarna, som snabbt blev Finlands populäraste cykelmärke. Lanseringen av Poni-cyklarna tredubblade Tunturis försäljning vid slutet av 1960-talet. Tanken med multifunktions/universalcyklarna var att alla familjemedlemmar – från liten till stor – skulle kunna använda samma fordon. Cyklarnas justeringsfunktioner skulle vara så enkla att använda som möjligt och man skulle kunna utföra dem utan verktyg, utan att offra körförmågan. Poni var enkelt utrustad, normalt med en växel. Färger fanns det däremot fler av – något som lärde finländarna att kräva trendfärger på sina cyklar. Med hjälp av Poni skapade man grunden för en ny finländsk cykelkultur. Folket började använda cykeln som träningsverktyg, nyttofordon och som hobbyverktyg på fritiden. År 2010 lanserades Poni på nytt. Som nyhet för Poni hade man bland annat en pakethållare fram och en packväska, även 3-växlade modeller fanns i sortimentet. Dessutom lanserades egna modeller som var bättre lämpade för unga och barn: Maxi 20″, Midi 16″, Mini 12″ och sparkcykeln Micro Poni för de allra minsta.

Sähköpyöräilijä maantiellä.

2010-talet

På 2010-talet fanns det uppskattningsvis 3,5 miljoner cyklar i Finland. Cyklingens roll har förändrats under årtiondena – nu har den många uppdrag och användningsändamål. Cykeln är framför allt ett transportmedel, men cyklingen ska också vara rolig. Cykling som hobby har förfinats till många undergrenar och dess betydelse som motions- och idrottsform har ökat. Gruppcykling gör sin ankomst som en ny form av cyklande. Samhällsmässigt förhåller man sig väldigt positivt till cykling. I Finland är vi inte ännu på samma nivå som traditionella cykelländer, men cykelvägar och lätta trafikleder utvecklas kontinuerligt. Särskilt pendlingscykling har en samhällsmässigt god inverkan genom att minska på utsläpp och främja medborgarnas hälsa. Framtidens cykel kommer att vara elcykeln – i bland annat i Holland är 14 procent av alla sålda cyklar elcyklar. En elassisterad cykel eller mer bekant elcykel gör det lättare att cykla, särskilt i uppförsbackar och under långa resor. Elcykeln är särskilt väl lämpad för pendlingscyklister, aktiva seniorer, körkortslösa och personer som tänker ekologiskt.

Fatbike sähköpyörä luonnonhelmassa.

2020-talet

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit, sed diam nonummy nibh euismod tincidunt ut laoreet dolore magna aliquam erat volutpat. Ut wisi enim ad minim veniam, quis nostrud exerci tation ullamcorper suscipit lobortis nisl ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis autem vel eum iriure dolor in hendrerit in vulputate velit esse molestie consequat, vel illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros et accumsan et iusto odio dignissim qui blandit praesent luptatum zzril delenit augue duis dolore te feugait nulla facilisi. Lorem ipsum dolor sit amet, cons ectetuer adipiscing elit, sed diam nonummy nibh euismod tincidunt ut laoreet dolore magna aliquam erat volutpat. Ut wisi enim ad minim veniam, quis nostrud exerci tation ullamcorper suscipit lobortis nisl ut aliquip ex ea commodo consequat.Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit, sed diam nonummy nibh euismod tincidunt ut laoreet dolore magna aliquam erat volutpat. Ut wisi enim ad minim veniam, quis nostrud exerci tation ullamcorper suscipit lobortis nisl ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis autem vel eum iriure dolor in hendrerit in vulputate velit esse molestie consequat, vel illum dolore eu feugiat nulla facilisis at vero eros et accumsan et iusto odio dignissim qui blandit praesent luptatum zzril delenit augue duis dolore te feugait nulla facilisi.